Läser “Education after Auschwitz” och noterar följande; Adorno påpekar där att det enligt Eugen Kogon (The SS State) ofta vara “unga bondesöner” som gjorde smutsjobbet i de tyska koncentrationslägren. Slutsatsen?

The cultural difference between city and country, which still persists, is one of the conditions of the horror, though certainly neither the sole nor the most important one. Any arrogance toward the rural populace is far from my intentions. I know that one cannot help having grown up in a city or a village. I note only that probably debarbarization has been less successful in the open country than anywhere else. Even television and the other mass media probably have not much changed the state of those who have not completely kept up with the culture. (Min kursiv)

Landsbygdens fortlevande och förciviliserade “barbarism” — eller annorlunda uttryckt, urbanitetens otillräckliga utbredning — var alltså, enligt Adorno, ett av möjlighetsvillkoren för “det som aldrig mer får inträffa”…

Marginalanteckning: … frågan är om inte detta säger mer om Adornos syn på landsbygden än något annat…?